Idag får jag presentera mitt senaste projekt, barnsängen. Det tog längre tid än jag tänkt, och fortfarande finns det att finslipa på. Orsaken till att mina byggen oftast drar ut är fusk i planeringen, och det är helt medvetet. Om jag från början skulle detaljplanera och visualisera alla arbetsmoment, så skulle jag aldrig inleda hela bygget. Hell no. Jag skulle inse att det kräver mer tid, och kanske mera kunskap, än vad jag besitter. Därför är min strategi ofta: gör först, planera an efter. Ett påbörjat projekt måste ju färdigställas oberoende hur stort det blivit, så det är bäst att sätta igång med fart och göra så mycket skada som möjligt före man börjar ångra sig.
Den här strategin har visat sig fungera på flera områden för mig, också inför förra höstens maratonlopp. Att springa långt i träningssyfte var tråkigt och jag vände ofta om lite tidigare än vad jag hade planerat. Tog en genväg här och där. Men om jag i stället tog bussen och hoppade av på lämpligt avstånd från hemmet, så var det bara att ta sig hem, obereonde av hur långt det var. Jag skulle gärna ha gett upp tidigare, men nu var det inte ett alternativ. Så här handskas man med folk utan självdisciplin. Och så här tar man in jumppaskryt i ett inlägg som handlar om nånting helt annat.
Så ni vet. Jag ska aldrig bygga eller renovera ett helt hus, påminn mig om jag glömmer. Tanken lockar väldigt mycket, men jag har insett att alla projekt tar längre än vad jag tänkt, och jag tänker mig att renoveringar tar väldigt länge.
I bygget lönar det sig främst att beakta att stödbalkarna sitter fast i något stadigare än gipsskivor och att balkarna är tillräckligt många. Väljer man nätt faner så kan man lämna den omålad, men jag föredrar färg i hemmet, och särskilt i barnrummet. Jag utgick i mina färgval ifrån väggfärgen, och matchade resten därefter. Mönstret prövade jag fram med hjälp av små färgbitar och använde sedan tejp för att måla delarna i tur och ordning.