I skärgården där jag bor kan blivande mammor behöva klara barnafödandet utan pappor på plats. Speciellt om dagen för nedkomst råkar infalla i maj. Första maj inleds traditionellt vårfågeljakten, och den är helig. Om man alltså råkat slå sig samman med en jaktglad karl kan det ibland vara bra att man kan stå på sig. I vår vänkrets väntas ett barn födas i början av maj, och familjen har sökt sig till tätorten för att invänta undret. Mannen i familjen gnisslade tidigare tänder över timingen, och jag kände att jag kanske kan dra mitt strå till stacken för att han inte skall smita ut till havs när maj närmar sig.
Dagens verkstadstimmar har resulterat i en leksak som skall hålla en pappa sysselsatt. I alla fall i några dagar på BB. Leken går ut på samarbete. Hans döttrar får köra guding, medan han själv får sikta och fälla utan kvotbegränsningar eller annan myndighetsinblandning. För denna guding med skaft använde jag en loppisleksak, en pingvin i trä med gummivingar och gummifötter som modell. Principen är väldigt enkel, men loppispingvinen med klapprande gummitassar har hos oss underhållit såväl stora som små, bofasta och gäster av alla de slag. Nu hoppas jag att också denna skärgårdsversion kan gå hem.
Kroppen sågade jag till av en bred brädlapp. Vingar och tassar är läder fastlimmat i sågade spår. Lädertassarna sitter fast på hjul av trä som i sin tur fästs med lim i ändorna på en axel. Axeln är i all enkelhet en träpinne kapad till passlig längd. Hålet genom gudingkroppen är någon mm bredare än träpinnen, så att den snurrar lätt när man skuffar fram gudingen. Underhållningsvärdet ligger i hur den vankar fram med ett trevligt klapprande under lädertassarna då de träffar golv. Förvånansvärt beroendeframkallande, kan jag säga. Bara dagsljuset lyser över denna guding igen laddar jag ännu upp en liten filmsnutt. Så återkom, kära du!
