Jag inledde ett projekt med utgångspunkt i att Nora kommer att få en midja igen. Hon ska nämligen snart föda barn. När det sker kommer barnet att vara i fokus, och så ska det naturligtvis vara. Men jag ville ändå ge henne någonting som skulle vara bara hennes. Något som kunde sätta guldkant på att hon återfått beslutsrätten till sin kropp. Samtidigt ville jag också hitta på något som kunde resultera i ett blogginlägg. För så ser ju våra systrars liv ut nuförtiden – det vi gör gör vi med blogganvändbarheten i tankarna. Eller nå, nästan i alla fall.
Jag ska komma till saken. Det fanns ett föremål som jag tyckte kunde passa både gåvoverkstaden och bloggpubliken. Obi-bältet! Olika typer av knytbälten är ju helmysiga DIY-projekt, och samtidigt kunde jag eventuellt lyckas göra något som skulle godkännas av den mycket detaljkritiska Nora. Jag började med ett ganska smalt knytbälte i samma material som jag gjorde sjökäpphästen av. Eftersom knytbälten är läckra vare sig de är symmetriska eller icke kan man låta sin sömnadsförmåga avgöra vilken typ av obi man knåpar ihop. Om man jobbar med läder behöver man inte sy alls, eftersom kanterna håller sig fina fast de bara klipps till.
Det silvriga konstlädret som jag använde krävde foder och sömmar. Det blev ett frihandsarbete utan mönster, men den som önskar instruktioner kan lätt googla sig fram, det finns massor av fina DIY-obin på nätet. Bältet svängdes ihop på nolltid, men i sin slutförda form kändes det ändå inte riktigt Nora.
Medan jag sydde kom jag på att jag i flera år haft en bit segeltyg i hyllan som jag rullade ner i skrivmaskinen och skrev av en Tomi Kontios dikt på. Segeltygsdikten har sökt sin plats länge, och jag fick nu idén att sy fast den i fler segelbitar och förvandla till obi. Styckena har använts som testbitar på någon segelsömnadskurs i tiderna, och jag tyckte att sömmarna och blyertsmärkningarna var charmiga att bevara synliga. En skrivmaskinsskriven dikt lär inte hålla för tvätt, men jag får låta bli att klotta då bara. (Realistisk plan, med tanke på att jag spenderar mina dygn med en ettåring.) Ja, det blev ju alltså jag som skulle låta bli att klotta, för detta alster kändes nog inte heller alls Nora-lämpat. Längre än såhär har jag inte kommit än. Men det passar ju bra, för hur skulle nu det se ut om Nora skulle få nys om en överraskningsgåva på sin egen blogg?
Här fortsätter bältesverkstaden vid följande lediga stund. Med dessa uppvärmningsalster uppmuntrar jag varmt till att göra obin! Detta enkla plagg piffar upp vilken klädsel som helst. Glamoröst eller helyllebroderat, högt och dominerande eller lätt och diskret, alla möjligheter finns. Tyg, form och knytning kan varieras i alla oändlighet. Sy om hushållets bortglömda slipsar, läderjackor eller korsstygnsborddukar! Snyggt, skönt, skärpt!
