När jag ibland tar en närmare titt på mina sömnadsalster måste jag fråga mig: Är de nationella kraven för symaskinskörkortet för lösa? Borde kontrollen skärpas? Samtidigt tar jag förstås allt ut av denna vilda västern till sömnadsteknisk kontroll som råder i samhället och gör så mycket skada jag bara hinner.
Problemet i mitt fall är kanske ändå inte brist på färdighet, utan snarare tålamod. Allt ska helst gå väldigt snabbt från idé till färdig produkt. Att t.ex. sprätta och sy om är något av det värsta jag vet.
Jag är därför väldigt glad för just den här knytblusmodellen jag hittade. Det finns ingenting lättare, jag lovar. Ett rektangelformat stycke tyg (här ca 50 x 100cm), och några sömmar. Det finns visserligen instruktioner för modellen, t.ex. här, men det gick riktigt bra att improvisera. Värt att prova på, om inte för annat så för att det är så fruktansvärt enkelt.
De smala banden knyts på ryggsidan, och de bredare banden på magen.
Blusen blev till av ett gammalt lakan
Wow! Sååå snygg!
Och jag känner igen mej, sånt där tråcklande som mamma tjatar om, vem orkar med det? Skrattar bäst som skrattar sist brukar det sen bli 😉
Tack Lisa! Roligt att det finns andra håsare också 🙂