Inte helt lätt att hitta rätt dekapiteringsteknik, men i efterhand går det bra att slipa snittet så att det sitter jämt mot träet. Jag använde mig av kniv.
Att skapa för barnen tror jag hör hit. Ni vet, då man snickrar och skapar konstverk till barnrummet, eftersom man verkligen tycker om att skapa men tror sig måsta vara konstnär för att ställa ut i vardagsrummet. För då är det ju på riktigt. Eller då man äntligen får börja köpa pastell, för att lilla prinsessan ÄLSKAR det. Vet ni vad, jag tycker man får tycka om barnsligt även efter att man fyllt 10. Och man får ta in det barnsliga i andra rum också om man så tycker. Och jag tycker.
Den här gången blev det en barnslig knagg till badrummet. Pojkarna har aldrig varit särskilt intresserade av sina plastdjur, så ingen lyfte ens på ögonbrynen då jag högg några huvuden i konstens namn.
Även om jag själv tycker att knaggen blev ganska söt, så är det ju en fördel att barnen också tyckte det. Alla familjemedlemmar fick en egen skalle, och pojkarna är stolta över att komma ihåg vilken som tillhör dem.
