”Den är fel storlek, den har en fläck och jag behöver den. Är det ok?” löd bildtexten. Mannen litade på mig utan närmare granskning och jag grävde fram sax och symaskin. Den här gången blev det en liten klänning åt Noras lilla Li. Jag tog modell av ett babyplagg, vek det dubbelt och ritade lite-ditåt-konturer på den vikta skjortan (med knapparna utåt). Några, väldigt få, sömmar senare har jag en färdig klänning och jag är mer än nöjd. Jag, den otåliga och ovana sömmerskan, har sytt en klänning med knappar och allt, från början till slut helt själv. Typ.
Från början var tanken att klänningen skulle bestå av bara två stycken, men för lite bättre passform klippte jag till slut loss ärmarna och sydde ihop bitarna med resten. Båda versionerna funkar fint.
Det fina i kråksången är förstås att åka snålskjuts på de knappar och fåll som skjortan erbjuder. För knappar och knapphål är ju ett kapitel för sig, och det lovar jag att återkomma till på bloggen inom de närmaste åtta åren. Och med det sagt: Kan jag så kan du.
I väntan på att lära sig dansa kan man t.ex. visa upp akrobatiktricks i feststassen.
Mysiga strykmärken fanns i tiderna i Kiasma-shopen.
Gladaste lilla Li i sin klänning
Ou maj gaadd vad söt hon är i sin skjortklänning! Fint fixat moster Lisa! 🙂
Ja visst är hon! Tack Heidi!