Idiot, tänker du. Hur täcks man blogga om man har sådär svårt med stavningen? Men jag hävdar att jag i första hand är en fackidiot, med dragning till sjömotiv i sak som sak. Och nu hamnade också babygymet i samma omvandlingsfabrik.
Ikeas babygym Leka bar bara spår av ett barns framfart, så det var nog främst det kreativa kliet i fingrarna som lockade till att göra om träningsbågen.
Jag har ack så svårt för färghelvetet som ofta hör barnleksaker till. Visst heter det att småbarns syn är så underutvecklad att starka färger är det som intresserar dem mest, men vår förstfödda har aldrig lyckats övertyga mig om det i sådant som hon intresserat sig för. Och när jag nu köpte ett begagnat Ikeas babygym åt en följande gymaktiv, tyckte jag att det gott kunde dämpa sig. Samtidigt var det helt på sin plats att baka in samma tema i gymet som i mycket annat som vi har i barnrummet. Det blev med andra ord havsligt, igen.
Maritima influenser fick skölja över också denna barnrumsutrustning.
Tingeltanglen fick bli medusor med harmlösa bränntrådar att tvinna in små fingrar i.
Ställningens lack- och färgyta var skadad, så den fick sig en omgång av den målfärg jag råkade ha hemma. En del av de klossar som redan fanns i babygymet gick ju bra att bruka vidare, så hängena fick bli maneter. Garn i olika färger och tjocklekar fästes med mångdubbel pärltråd för att garanterat hålla ifall det skulle gå vilt till i gymet. I en av manetererna fick ett pärlband med bjällra i ändan bli den enda ljudunderhållning som gymet erbjuder.
En liten bit fårskinn med yvig vit päls fästes som lager runt ett av trådknippena.
Tovade algsvansar med pärlor att pillra på.
För att något skulle finnas till hands också på marknivå tovade jag två serier alginspirerade remsor med stora metallpärlor att fingra på. Allt fastsurrat gånger tusen, för att nu säkert inte behöva fiska upp något ur en liten hals. Sådär generellt är det förstås den allra viktigaste tumregeln om man kärleksfullt skapar leksaker åt småbarn, – det måste hålla och vara säkert. På andra plats kommer barnets möjlighet till glädje och utveckling. Och på tredje plats mammas tillfredsställda sinnen, förstås.
