För den som är född i skärgården eller på landet kan kontrasterna till storstaden kännas stora i många avseenden. När jag i tiderna flyttade till stan fick jag snabbt anpassa mig till att människor inte alltid är så villiga att småprata i hissen eller ens hälsa i trappuppgången. Jag minns att mina kompisar skämdes då jag steg av bussen och glatt ropade ett tack och hej till chauffören, sådär som man gör i skärgårdsbussen. Det gör man inte här, din pinsamma landepaukku, fick jag höra.
Men huset jag bor i nu är av annat slag. Här hälsar alla på varandra och många byter glatt några ord i förbifarten. Huset känns som ett litet samhälle med sin egna Facebook-sida, där folk byter bastuturer sinsemellan, lånar saker av varandra och diskuterar stadsdelens aktualiteter. Trevligt, och inte helt typiskt i städer. Vi känner många av våra grannar väl, några så väl att de blivit våra riktigt kära vänner.
Av dessa orsaker ville jag i år göra en julkalender till grannskapet. Denna kalender är varken innehållsmässigt eller i designväg märkvärdig: den består av 24 papperspåsar gjorda av helt vanligt papper, hängandes från en bit trä jag hittade hemma och lite granris fäst ovanpå. I varje lucka finns en liten godis eller två. Tanken är helt enkelt att vem som helst som hinner först får öppna dagens lucka och förhoppningsvis få en glad start på dagen.
Känner man för att göra samma sak själv men inte vill pyssla något funkar det ju lika bra med en vanlig pappers- eller chokladkalender upphängd i trappan. Det behövs inte stora medel, det är tanken som räknas. Det som glädjer mest är ändå att göra någon annan glad.
