I barndomshemmet i Korpo fattades det aldrig gör det själv -projekt. Mångsysslande var såväl föräldrarnas yrke som livsstil, och det är säkert en av de faktorer som påverkat också vår tro på att man kan det mesta om man bara vill. Fårskötsel var en del av näringen och därigenom skulle allting fårrelaterat prövas. Kött, ull, skinn, fett, inälvor, you name it. Som barn fanns det experiment som man var mindre entusiastisk över att t.ex. hitta på sin tallrik, medan andra var klart godkända.
Pargas-mommo med sina nystan. Färgerna har åstadkommits med bland annat ljung, berberis, krapp, lökskal och grankottar.
Vår mamma har så länge jag kan komma ihåg sysslat med växtfärgning av garn, och fortfarande idag ger det henne glädje. Nuförtiden är slutprodukterna kläder till barnbarnen, och processen en form av terapeutisk underhållning. Här visar mamma Sonja upp en del av färgpaletten och uppmanar folk att prova på. Färgerna är intressantare och naturligare än de som köps i butiken, och det oförutsägbara resultatet fascinerar varje gång.
Garnprover i växtrikets alla färger. Den blåa färgen kommer från indigo, fantastiskt fin! Ett stycke blå sjal åt bästa dottern i julklapp, tack på förhand!
Typiska färger för finska får. Garnen kommer från olika fårgårdar, bland annat från Saras på Åland. De ljusa garnen kan användas till växtfärgning.
Tips: Om du inte råkar ha egna får att skörda ullen från, så är det bra att beakta ursprunget av de fårprodukter du inhandlar. En stor del av ullproduktionen sker i Australien, där det förekommer en hel del brutaliteter gentemot djuren. För konsumenten är det dock nästan omöjligt att veta ur hurdana förhållanden ylleprodukterna kommer, men en bra tumregel är att välja lokalproducerat. På grund av mulesing-metoden är också merinoull något man gärna kan lämna i butikshyllan.
Ettan i mommos gula stickning. Se bara hur glad han blev.
