Vi har ett nytt (urgammalt) runt bord, en fulfin åttiotalspärla med silvriga rörben och glasskiva. Det är första gången i mitt liv som jag äger en glasskiva, och jag lär mig ännu att leva med den, med all oro för smällar och alla fingeravtryck som det innebär. Men det är helt okej. Jag är som sagt en sucker för fulfina ting, och jag kan minsann kompromissa med det praktiska om något är tillräckligt intressant att se på. Men ändå kan det vara trevlig omväxling med lite mindre glasklirr mot skivan och därför bestämde jag mig en kväll för att delegera ett specialuppdrag åt killarna.
(Detta hände med det förra bordet)
Det skulle bli en duk till det runda bordet. Vi utgick ifrån ett lakan, och använde textilfärg på flaska (Deco Textil, Lefranc & Borgeois), samt textiltuscher som flöt ut i vackra mönster när vi målade på med vatten. För att färgen skulle täcka så mycket som möjligt av duken, spädde jag ut färgen med vatten.
Lilla V har förstått konceptet.
Och färgen räckte bra till både duk och panna
När färgen fått torka i 24 timmar ska den fästas med strykjärn. Efter det tvättade jag duken en gång och klippte sedan ut en den största möjliga cirkeln av lakanet (med hjälp av ett snöre lika långt som radien, en penna fäst i andra ändan och en säkerhetsnål i cirkelns mitt). Sedan sydde jag kanten och dukade upp. Efter en omgång gäster kan jag konstatera att dukens motiv förlåter en och annan fläck. Snyggt jobbat, pupun!
Efter utförligt klottande är bordduken färdig och alla inblandade är nöjda och mycket smutsiga.
